Kalle Ern var med när leveranserna kom med hästskjuts till Ejendals.

Nästan ett halvt sekel
bland handskar och skor

Året var 1953 när han började som lagerarbetare. Det skulle bli ett helt yrkesliv bland handskar och skor.
– Ett beslut som jag egentligen aldrig har ångrat, men en gång hade jag faktiskt funderingar på att byta jobb, säger Kalle Ern som i dag är pensionär.

Det var mycket ishockey i ungdomen, och även senare. Under 50-talet och fram till 1965 spelade han i Leksands IF. Och om det inte vore för den där ödesdigra matchen mot Djurgården, 1959, hade han kunnat visa upp ett SMguld. Det hjälpte inte med 13 500 hängivna fans.
– Stämningen var helt fantastisk. Ishallen var sprängfylld med folk, men vi åkte ändå på stryk med 1–3. Närmare guldet än så kom jag inte, säger Kalle Ern, utan några ledsamheter i rösten.
På äldre dar spelade han i Leksands veteranlag med turneringar i Europa, USA och Kanada. När det inte var matcher och träningar var det Ejendals. Redan 1953 blev han anställd.
– När jag började på Ejendals var vi bara tre anställda och höll till i en trerumslägenhet nära isstadion.

Transport med hästskjuts
På den tiden såldes främst finhandskar och sporthandskar, men också lite slipsar och schalar. Alla leveranser kom med tåg till Leksands station och sedan med hästskjuts till företaget. Handskarna kom oftast paketerade i stora kartonger som kunde väga upp mot 125 kilo.
– Det var förstås tungarbetat många gånger. Jag vet inte hur jag bar mig åt, men jag lyckades baxa in kartongerna i våra trånga lokaler, säger Kalle Ern.

En stimulerande tid
Han påpekar att det på den tiden enbart handlade om handskar från svenska leverantörer. Det skulle dröja till slutet av 60-talet innan importen tog fart på allvar.
– Vi blev utan tvivel som en liten familj under de första åren. Jag minns en gång när Valfrid bad mig att ta båten och åka ut för att vittja hans fiskenät, och det var ändå på arbetstid.
Han ler åt minnet och säger att det var en stimulerande tid, ”för man arbetade med hela kedjan från beställning till leverans”. Med tiden avancerade Kalle Ern till lagerchef och jobbade så fram till pensionen år 2000.

Begärde löneförhöjning
Men han var faktiskt på väg bort från företaget en gång, och då var det lönen som var orsaken.
– Det var i början av 80-talet. Jag hade ett annat jobb på gång, där jag skulle få högre lön. Men när jag talat med Per-Olof fick jag en lönehöjning och blev kvar, säger Kalle Ern.