Med näsa för lönsamma affärer

En lagledare som är bra på att delegera. Det är så Per-Olof Ejendal ser sin roll i dag.
– Företaget utvecklas utan att jag behöver lägga mig i allting, vilket de senaste årens resultat tydligt visar, säger han.

Det var inte självklart att Per-Olof Ejendal skulle ta över Ejendals när frågan kom på tal i unga år. Pappa Valfrid tyckte hellre att sonen skulle bli lärare. ”Ett bra arbete med långt sommarlov”.
Per-Olof tog emellertid inte den vägen utan läste till civilekonom i Uppsala och kompletterade sedan med studier i ekonomi i USA. Det gav honom samtidigt goda förutsättningar att ändå ta över företaget när det så skulle bli aktuellt, för det var så han hade tänkt.
– Men det blev tidigare än jag räknat med eftersom min far blev sjuk och ville trappa ner i början av 70-talet. Jag hade egentligen planer på att skaffa mig erfarenhet från andra branscher först.

Import direkt från Kina
Per-Olof antog utmaningen, lånade en miljon, köpte ut sina två systrar och sedan började arbetet med att sätta sig in i verksamheten. När han något år senare, 1975, kom in på heltid i företaget inriktade han sig på att förbättra inköpen av handskar. Vid den här tiden köpte man merparten från Elof Hanssons handelshus i Göteborg.
– Jag insåg att det var betydligt mer lönsamt att importera handskarna direkt från tillverkarna i Kina. Det visade sig dock vara svårare än jag hade räknat med. Elof Hansson hade nämligen ensamrätt att importera sport- och fritidshandskar och även arbetshandskar.
Per-Olof Ejendal satte sig därför på flyget till Peking för att på ort och ställe leta reda på de rätta tillverkarna. En affärsluffare med ryggsäck utan returbiljett, som han själv säger.
– Det var ett äventyr, där jag var en av få västerlänningar som besökte Kina vid den tiden. När jag en dag vandrade runt på Himmelska fridens torg kändes det utan tvivel ensamt, även om det var tjockt med människor och cyklar, säger han och ler åt minnet.

Inte så populär
Under den månad han reste runt i Kina besökte han ett antal kooperationer som tillverkade handskar och lyckades till slut få myndigheternas tillstånd att importera. Men han påpekar att det inte var lätt. Flera av tillverkarna ville inte göra sig ovän med Elof Hansson.
När så Ejendals importerat handskar från Kina några år fick Elof Hansson lägga ner sin import och då var förstås Per-Olof Ejendal inte så populär. En ung dalmas från Leksand hade tagit över.
– Nej, det hade de nog inte räknat med. Det var en stor fördel att köpa direkt från Kina. Vi kunde ju sälja våra handskar i Sverige till femton procent lägre pris än konkurrenterna.
Han tillägger att Ejendals fortfarande samarbetar med två av de fabriker som man tecknade avtal med för mer än 30 år sedan. För Per-Olof skulle det bli ytterligare ett 25-tal resor till Kina efter det att han var där första gången.

Fatta obekväma beslut
Ejendals framgångsresa hade nu tagit en ny vändning. En bit in på 80-talet fattade man beslut om att helt och hållet upphöra med försäljning av handskar för sport och fritid.
Han medger att det var ett riskfyllt beslut, och det möttes också av en del kritik från personalen. Den nya inriktningen var nu skyddshandskar
i hög kvalitet på bred front och något år senare utökade man sortimentet med skyddsskor. Nu kom framgångarna slag i slag.
– När vi renodlat sortimentet och inriktade oss mot hand- och fotskydd för industrin ingick vi samarbete med bland annat Volvo, Scania och SSAB, vilket gav oss stort självförtroende.
Verksamheten utvecklades konstant och omsättningen ökade från 14 miljoner kronor i mitten av 70-talet till 217 miljoner några år in på 90-talet. Det innebar också att arbetsbelastningen blev allt högre. Per-Olof var förutom vd också inköpschef och försäljningschef.
– Jag var inte så bra på att delegera på den tiden, säger han. Jag var därtill bättre på att fatta beslut än att förhandla, och så är det nog än i dag. En styrka är att jag aldrig haft problem med att ibland fatta obekväma beslut, vilket varit gynnsamt för företaget.

En riktig strategi
Men han betonar att han alltid lagt kraft på att få medarbetarna att trivas, vilket den låga personalomsättningen vittnar om. Flera gånger under vårt samtal nämner han långsiktigheten. Det är med den framför ögonen som han alltid agerat.
– Företagets utveckling har hela tiden skett organsikt. Vi har alltid genomfört våra satsningar när pengarna varit intjänade, inga onödiga risker. Det har visat sig vara en riktig strategi.
En bit in på 90-talet inträdde skördetid i företaget, som han själv uttrycket det, men det var förstås inget självspelande piano. Nya produkter, nya marknader och nya kunder. Det blev till en hektisk tid som bringade honom bokstavligen på knä en aprildag 1997.

Förändrade livet
En stroke drabbade honom med full kraft och skulle förändra livet i nära nog alla delar. I dag är han förlamad i vänster arm och ben, vilket gör honom beroende av rullstolen.
– Det var naturligtvis en oerhört tuff tid. Jag minns när sköterskan kom in i sjuksalen med en rullstol, och jag frågade vem som skulle ha den. Det är du sa hon. Jag hade varit sängliggande länge och inte riktigt insett att jag faktiskt var förlamad.
Mitt i all denna tragik fanns företaget som måste ledas. Första styrelsemötet hölls i sjuksalen på Falu lasarett. Per-Olof behövde en ersättare. En extern vd sattes in för att sköta den dagliga ruljansen.
Sakta men säkert återhämtade han sig och efter ett halvår kunde han besöka företaget. De följande åren blev turbulenta, där ledningen i
företaget skiftade flera gånger.
– Som jag tidigare nämnde har jag alltid haft lätt för att fatta obekväma, men viktiga beslut. Jag är inte bra på att kompromissa, utan företagets
bästa gäller alltid, säger han.

Delegera ansvar
Sedan 2004 är han tillbaka som vd och där ledningsgruppen har det operativa ansvaret. Dagarna är, om inte fulltecknade så halvfyllda med kunder, säljare, administration, planering och ledning. Han återkommer till det med att delegera.
– Jag ser mig i dag som en lagledare, och när jag låg på sjukhuset insåg jag att verksamheten faktiskt fungerar utan mig. De senaste åren har lyft fram nya kunskaper i företaget.
Med det menar han att medarbetare i högre grad fått möjligheter att ta eget ansvar, och det ger framgång för hela organisationen. I dag omsätter
Ejendals mer än en halv miljard.
– Utvecklingen är fortsatt positiv. Vi räknar med att dubbla omsättningen inom fyra år.
Han tycker att det kanske låter lite kaxigt, men en blick i backspegel minner om att alla förutsättningar finns.

Ishockeyn tar plats
Hur ser han då på Ejendals som familjeföretag på betydligt längre sikt?
– Skulle du ha frågat mig för några år sedan hade jag nog inte önskat att mina två barn tog över verksamheten. Nu är jag mer positiv och efter vad jag förstått så finns också intresse från deras sida, säger han.
Och så var det ishockeyn, och då särkskilt Leksand Stars, som har en stor plats hos honom. Årtalet 1949 har i dessa sammanhang en viss betydelse. Det var då Per-Olof föddes, fadern Valfrid startade Ejendals och Leksand gick upp i Högsta serien, Division 1 Norra.
– Hockeylaget är viktigt för mig och för bygden, och därför kändes det naturligt att sponsra bygget av nya arenan som numer heter Ejendals Arena. Det är väl investerade pengar som också främjar hela bygdens utveckling.