EN-standarder

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter regleras vilka krav som måste uppfyllas för att personlig skyddsutrustning ska få CE-märkas. Om en skyddshandske har bedömts uppfylla säkerhetskraven och CE-märkts i ett EU-land, kan den exporteras och säljas i hela EU. För att uppfylla kraven i föreskrifterna följer tillverkarna flera EN-standarder. En EN-standard innehåller fordringar, provningsmetoder och krav på hur produkten ska märkas utöver CE-märkning samt vad som ska finnas med i tillverkarens bruksanvisning.

Arbetsmiljölagen

 

FÖRKLARING AV RISKKATEGORIERNA

EU-direktivet 89/686/EEC delar in personlig skyddsutrustning i tre kategorier beroende på graden av risk de är avsedda att skydda mot. Ju högre risk som användaren utsätts för, desto större krav ställs på provningen av handskarnas skyddsförmåga och certifiering. Eftersom EU-direktivets regler är allmänt formulerade har europastandarder som innehåller krav, provningsmetoder och märkningsanvisningar utarbetats. Exempel på standard är EN 420 som innehåller allmänna krav för handskar. Föreskriften AFS 1996:7, som vänder sig till tillverkare och distributörer, reglerar vilka krav som måste uppfyllas för att den personliga skyddsutrustningen ska få CE-märkas.


KATEGORI I - MINIMALA RISKER
Till denna kategori hör handskar som används vid minimala risker som kan identifieras i god tid. Till kategori I räknas handskar av enklare slag, till exempel trädgårdshandskaroch montagehandskar. Tillverkaren ska kunna visa att produkten uppfyller de grundläggande kraven för skyddshandskar (enligt EN 420) och står som garant för CE-märkningen. Detta gäller alla skyddshandskar.

KATEGORI II - MEDELHÖG RISK
Många skyddshandskar tillhör denna kategori. Hit hör handskar där krav ställs på mekanisk hållbarhet för att skydda mot exempelvis skärskador. För att få CE-märka handskarna ska tillverkaren kunna visa att produkten uppfyller de grundläggande kraven, samt ytterligare standarder som kan gälla för specifika användningsområden, till exempel svetshandskar. Handskarna ska vara provade av ett godkänt laboratorium och typgodkända av ett anmält organ (notified body) som utfärdar certifikat. Handskar i kategori II ska vara märkta med piktogram, en symbol som visar vad handsken provats mot, och till vilken skyddsnivå. Är handsken avsedd att skydda mot mekaniska risker (enligt EN 388) anges fyra siffror, bredvid eller under piktogrammet. De är resultatnivåer från provning mot nötning, genomskärning, rivhållfasthet respektive punktering.

KATEGORI III - HÖG RISK
Dessa handskar kan till exempel skydda mot ämnen med hög farlighet. De ska skydda mot bestående skador i situationer där användaren kan ha svårt att upptäcka riskerna i tid. Hit hör exempelvis handskar som skyddar mot hetta (över +100°), extrem kyla (under -50°) och för hantering av de flesta kemikalier. Handskarna ska vara provade av ett godkänt laboratorium och godkända av ett anmält organ. Dessutom krävs en årlig kontroll av tillverkningen och att handskarna kontrolleras för att säkerställa rätt kvalitet. Först när detta skett får handskarna sin CE-märkning. Det anmälda organets identitetsnummer (fyra siffror) ska stå intill CE-märkningen, till exempel CE 0123.

Mer information.